Till helgen ska jag och Fairfight på en liten markarbetes kurs, med akademiskt inslag tror jag det var. Vet inte så mycket ännu, men det ska bli kul och se hur han beter sig i en MANEGE för första gången plus ett helt nytt ställe. Hoppas bara inte att han ska få för sig några hingstfasoner. Typ det jag är mest bekymrad över hahah. Kul om vi kan få ut något av kursen...   

Någonting speciellt håller på att hända...

Hej 

Det var trevligt ute i lördags. Hoppas ni haft en bra helg!

Men jag måste bara berätta!! Jag har precis legat på golvet och gråtit en stund- nej jag är inte en trotsig femåring..

Den ena tiken tyckte jag när hon bara var några dagar gammal att hon var mest lik Nambi, när Nambi var en vecka gammal. Lite bredare huvud osv. Hon kom ut först av tikarna så jag målade rosa nagellack på hennes rumpa för att kunna se vem som är vem.

Jag älskar så klart alla precis lika mycket, men kände ändå på ett speciellt sätt till henne, då hon såg ut att vara mest lik Nambi- som betydde oerhört mycket för mig. Hennes tunga har stannat ute flera gånger som den ofta gjorde på Nambi och när jag kelar med henne så har hon lagt sig på rygg och "gnagt" lite försiktigt på mina fingrar PRECIS som Nambi gjorde!! 

Jag håller på med alla valparna precis lika mycket, men ändå skiljer (den "röda" som vi kallar henne för) lite ifrån de andra. 

När jag öppnar upp valplådan så springer hon ut till mig först medan de andra väntar lite. Jag ligger på golvet med dem och de andra går mest runt men hon är hos mig nästan hela tiden och "pillar" med mitt ansikte och slickar mig på kinden. När de sedan blir  trötta går de andra tillbaka till lådan, men vet ni?? Hon lägger sig tätt intill mig och somnar. HUR GULLIGT SOM HELST!

Och för en liten stundsedan så gjorde jag lite mat och lämnade maten på spisen medan jag kelade med valparna och så hörde jag att maten höll på att bränna så jag gick ifrån dem lite. När jag kommer tillbaka strax efteråt och sätter mig på golvet så tittar röd på mig i ungefär tre sekunder, sedan springer hon till mig allt vad hon kan!

Någonting speciellt håller på att hända tror jag...   

Sedan låg jag på golvet och grät.. Det är en blandning mellan sorg och glädje. Sorgen att min bästa vän har gått bort, men glädjen av att hennes valpar lever vidare genom henne. De är den finaste gåvan jag någonsin kunnat få av henne   

Här träffade jag Nambi för första gången. Hon var då 5 veckor gammal.

Jag, Carin, Fredrik, mamma & pappa var där.