Jag har haft fuxar sedan jag var 13 år, år 2006 då jag fick ET (Home of Heart xx) då han var 1 år- fram till detta året då vi sålde Heidi. Alltså 8 år har jag haft fuxar. 

..har visserligen bara haft Fairfight sedan december, men jag tycker fortfarande att det är ovant att se mig själv som ägare till en brun häst hahah.

Har knappt bilder på mig och Fairfight tillsammans så det får vi allt ta och fixa när han kommer hem från hingstbetet.

Har även börjat planera inridning, tömkörning och inkörning! Ska bli så spännande!

Och så ringde Heidis nya ägare igår och frågade lite saker om ridningen och sa att jag gärna får komma och hälsa på snart igen, vilket jag mer än gärna gör!  

Hej

Berättade ju att jag var och hälsade på Hos Heidi för ett par veckorsedan- och lovade att berättade mer, så får väl försöka hålla det...   

För det första så var det väldigt trevligt. Hon har det verkligen jättebra och tjejen på 17 år, som har henne gör verkligen så gott hon kan   

Däremot var jag inte hemma när de provred henne så att jag kunde visa upp henne hur hon brukar gå när jag rider. Hon blir väldigt spänd när nya människor hoppar upp för hon var under sin inridning van vid en hård tygel (Det vet jag för att hon har haft sår och var stenhård i munnen innan jag fick henne) Absolut inte något ont mot någon- bara ren fakta. Tycker jättemycket om förra ägaren också! Vet att alla har gjort det de tror är bäst för henne.

Jag har ju stretchat Heidi huuuur mycket som helst och lovat att visa dem det så jag började med det redan innan hon red för jag såg att hon var väldigt spänd i ryggen och så bad jag henne leda henne så jag fick se hur ryggen såg ut och det blev lite bättre efter att jag stretchade henne..

Nya ägaren red henne först och hon var duktig och hade känsla, även om hon inte riktigt vet hur hon ska använda den ännu. Men det kommer!   

   Heidi gick iallafall med sänkt rygg, hög nacke och "knäckte av" och tog korta steg. Men jag sa ingenting till tjejen för man vill inte vara som en besservisser och hon var inte elak mot henne på något vis. Inte lätt när man inte vet hur hästen KAN gå... Så tyckte hon att Heidi var svår i ena varvet och jag såg att hon inte tryckte ifrån med bakdelen. 

Det här förklarar jag för att ni ska få en bild av hur det var. Kan inte nog säga hur otroligt bra hon har det och en jätte härlig familj hon har kommit till som vill henne allt väl!   

Jag hade inte planerat att rida så jag hade inga ridkläder med, men hon hade ett par extra ridbyxor med sig som jag

fick låna  

Jag skrittade på långa tyglar en stund för Heidi ville inte alls ta bettet och gick med höjt huvud och spända steg så jag kände bara SKIT OCKSÅ. Allt mitt slit och så detta....

   MEN efter en liten stund började hon våga ta i bettet och sänkte sig någon sekund för att sedan ta upp det igen- vilket jag struntade i. Fokuserade bara på att hon skulle trampa på ordentligt och spänna av i steget och klappade henne på halsen med jämna mellanrum. 

   Efter en stund började hon bli väldigt fin och avslappnad- gjorde även små öppnor innan jag började trava. Hon blev spänd på nytt men jag red på som vanligt och det tog inte lång stund så gick hon HUR BRA SOM HELST! 

Samtidigt som jag travade runt gav jag tjejen lite tips på hur Heidi är van vid. Fastän jag längde tyglarna så att de skapade en stor båge fortsatte hon i precis samma form och trampade på ordentligt så att stegen blev flera decimeter längre. JAG VAR SÅ HIMLA LYCKLIG I DETTA ÖGONBLICKET! Känslan går inte att beskriva i text så jag försöker inte ens hahah.

Nya ägaren stod bara och gapade med stirrande ögon och jag vet inte vad hon tänkte- men jag såg att hon var mycket överraskad!

Jag saktade av sedan och hoppade av och nu var det en helt annan häst att titta på. Hennes ägaren sa till och med när vi gick ifrån paddocken "Oj, man ser verkligen att hon är avslappnad nu!" för Heidi gick på ett helt annat vis nu jämfört med innan ridpasset. Hon såg så jäkla nöjd ut!   

När vi sadlade av fick tjejen stretcha henne så som jag visade innan och så tog vi ut henne igen och ryggen var såååå fin igen. LYCKA! 

Jag har inte träffat dem mer än på Heidis besiktning och vi pratade en hel del. Visade sig att förra ägaren inte talat helt sanning om Heidi innan köpet för de tyckte inte att det hon sagt riktigt stämde överens... Jag berättade i alla fall om allt jag visste och hur det låg till- men det är en annan historia.

Jag och Heidi under tiden hon bodde hos mig:

Berättar mer imorgon, men det gick super-duper-bra!!

Igår var vi och besiktigade Heidi och körde henne direkt till hennes nya hem, i Borås. Såklart jättejobbigt, men oerhört skönt att hon blivit en trevlig häst efter mycket jobb, både från marken och i ridning

Veterinären som besiktigade henne såg henne även förra året innan jag jobbat med henne. 

Han kom fram till mig och sa "Du har gjort ett riktigt bra jobb med henne!" och det var såklart kul att höra, för han tyckte att hon hade blivit riktigt fin!

Så som hon går på första förebilden, gick hon hela tiden i början, i alla gångarter och var stenhård i munnen och visste inte vad sätet betydde.

Är imponerad över mig själv för vad jag åstadkommit

Ja, det är okej att säga att man är imponerad över sig själv... 

Före & efter

Hon började allt få lite nacke..

På morgonen vid sjutiden igår hoppade jag upp på Heidi och tog en skön barbackatur, för vi hade tid för veterinärbesiktning kl 10 och jag ville ta en runda med henne innan vi åkte och lämnade henne. 

Min fina tjej   

Ser ut som jag ska äta upp henne

Fyller vatten och kelar med Heidi