Fick till ett julbord som var utan gluten, socker och tillsatser.
Gjorde bl a en vegetarisk Janssons frestelse på sötpotatis, oliver och kapris som var riktigt god!
Åt kycklingkorv (istället för prinskorv) helt utan tillsatser på 98% kycklingkött, äpple, fänkål, svartpeppar bl a.
Hade även bakat jätte gott bröd som jag åt och lite annat smått och gott.
Det enda jag fuskade med var OST på smörgåsen. Åt blåbär, jordgubbar, granatäpple och passionsfrukt istället för julgodis ;)

Köpte ett Superbra blinkershalsband till Angel häromdagen! :)
Själv kämpar jag och min kropp på. Idag är en bra dag.
Har haft ont i vaderna tre nätter i rad och har EXTREMT salt sug, så jag har läst på att jag förmodligen har kalciumbrist nu så det ska införskaffas!

Ska hälsa på min stora kille. Fila fötter och kanske rida lite. Inte träffat honom på några veckor nu...

Angel är med som vanligt- med tjockjacka o allt :)

En hjärnas bekännelser ? en krönika om att det är mycket nu!

Hej du! Det här är din hjärna som pratar. Hör du mig? Är det mycket nu? Rusar livet på? Ett jäkla tempo på jobbet, på helgerna, på det mesta. Ändå står det stora ?projektet?, livet, och stampar om du frågar mig.
Jag vill bara berätta att jag är redo att köra dem igen om du vill. Jag kan ljuga igen, jag är bra på det! Innan vi gör det vill jag bara kolla med dig att du fattar att det är lögner, för det gör du väl? Jag menar, det är ju en sak att du och jag skarvar lite inför andra för att få lite tillfällig sinnesro, men om det är så att jag ljuger så att du går på det så är vi illa ute.
För sanningen är att det finns inget du och jag inte klarar av om vi bara bestämmer oss. Sanningen är att det aldrig har vart bättre förutsättningar än just nu och att idag är den självklara dagen att bryta mönster och ta nya steg trots att det är mycket nu. Det kommer alltid att vara ?mycket nu? om inte du och jag skapar ett trendbrott. Ett trendbrott där vi prioriterar våra drömmar!
Kanske har det gått så långt att vi istället för att uppfylla våra drömmar bara slutat drömma?
För att det är säkrare så. För att det är säkrare att säga att det är svårt att veta vad man vill här i livet, än att prata om sanningen. För sanningen är ju så; att ?önska sig saker? är en muskel att träna, att sedan hålla den passionen levande är en annan muskel och att slutligen gå fullt ut för att även få det är en tredje muskel.
Om vi är överens om detta så hoppas jag att vi även är överens om att det inte är hemma i soffan eller vid skrivbordet på jobbet som vi kommer träna de musklerna. Muskler byggs på gymmet, i löparspåret, i simbassängen, på plan ? inte på läktaren!
Jag fattar, det är mycket nu och dessutom är vi lite förkylda. Kalenderinbjudningarna står som spön i backen och att-göra-uppgifterna står oss upp i halsen. Tiden rusar och du känner inte att vi har tid för sånt här just nu. Jag fattar att det känns så, men som din hjärna gör jag inte mitt jobb och om jag inte vågar stå upp för att det inte är sant att ?för varje år som går, går det fortare?. Det bara verkar så för att vi allt mer sällan går ned på vår egen plan och ger järnet för att vinna våra matcher längre.
Vi kan göra den här hösten till ett riktigt mästerverk om vi bara du vågar känna lite nytt och jag vågar tänka lite nytt. För med nya tankar och nya känslor kommer nya aktioner och med nya aktioner kommer nya resultat!
Så, vad säger du? Vill du att jag skall ljuga en gång till eller är du redan för att prioritera oss, gå på risk, gå fullt ut och ha kul? Jag är din hjärna, du kan lita på att jag kommer att lista ut det vi behöver lista ut! Jag är redo, laddad och sugen!
Vill du vara med, hjärtat?

Häromdagen när jag stod i tvättstugan så svartnade det plötsligt för ögonen och jag blev helt iskall i huvudet. Stod alldeles stilla och höll mig i bänken då jag inte såg någonting och var rädd att ramla. Kändes som att jag skulle svimma. Jag blev snabbt som vanligt igen, om än lite konstig känsla i huvudet. Sedan dess har jag haft lite ont i huvudet från och till vilket jag *peppar, peppar- aldrig har annars. I så fall bara pyttelite några sekunder några gånger om året... Märkligt.

Har även gjort en odling på sjukhuset där de tror sig hittat något och bad om en prov till så jag åkte snällt och lämnade ett till. Det gör oftast inget större väsen av sig, men finns en risk att det kan vara väldigt farligt så jag kommer att gå på täta kontroller på sjukhuset nu ett tag framöver. Nästa besök är redan imorgon och vi håller tummarna!

-Har du magrat", får jag höra lite då och då. "Nej, det har jag inte" svarar jag och håller god min. Faktum är att jag gått ner några ofrivilliga kilon. Visst var jag smal redan innan, men nu får jag verkligen inte gå ner mer. Är nöjd så här faktiskt.
Har oftast rätt pösiga kläder- framförallt på jobbet osv så det inte syns- tror jag, men framförallt där som jag fått frågan.

Min kropp spelar mig ett spratt, men det är väl bara att kämpa på. Har inte mycket mer att välja på. Går in i strikta ett par veckor igen då jag fortfarande inte kommit ikapp efter mitt frosseri och bakslag. Men men.

Säljer av en massa häst-, och hundgrejer också. Så skönt att bli av med en del prylar!

Längtar efter hälsa! <3

Andra tar bilder när de står och posar- jag tar en bild bara som jag är, sittandes i sängen haha. Ska i alla fall försöka behålla resten av hullet!

Pga olika omständigheter har jag nu insett att jag inte har möjliget att ha kvar Fairfight och det skär såååå i hjärtat. Gråter floder så fort någon intressent hör av sig.. 

Måste helt enkelt ta tag i saker och ting och det krävs drastiska förändringar. Så som det är nu är inte hållbart. Hos Faifight är det enda stället jag kan hämta energi från och känna gläje och närvaro så det känns verkligen tufft. Älskar honom så himla mycket!!! 

Att Fairfight kunde gå här sket sig då jag aldrig mött på en sådan slamphäst. Herregud. Han brydde sig inte nämnvärt över henne till en början, men hon kråmade något så fruktansvärt efter honom så efter 3 dagar kände jag att det är bäst att köra hem honom igen då det inte höll sig.

Jag vill flytta, flytta Fairfight och jag vill byta jobb. Fick världens bakslag då jag gick för fort fram med dieten så känns som att jag har hamnat 10 steg bakåt..
Kroppen mår inge bra och mår inte bra psykiskt. Skulle behöva sjukskriva mig och bara få vila upp mig, men har alldeles för mycket utgifter för det. Hatar att vara utbränd. Men jag ska bli frisk i både kropp och själ. Så är det bara!

Vart hos Jeppsson med Fairfight och allt var frid och fröjd. Fick äntligen lite energi, men han har antagligen gjort något när de stökade runt en massa så är tillbaka på ruta ett igen. Jippi. Där gick ännu mer energi åt.

Saker kommer att bli bra, men just nu känns allting hopplöst och meningslöst. Ligger mest inne och orkar inte göra ett skit. Så jäkla olikt mig. Men nu är det som det är.. bara att vänta på bättre tider.